Stämpling och scrapbooking

Nu återstår endast en sida av de (minst sex) jag skulle göra till sönernas album. Då har jag gjort 9 stycken. Och ett kort dessutom. Nej, det blev inga pengasäckar bara namnet i gönt/vitt och själva stämpeln några grisar (nej ingen baktanke alls!) som har grön/vita kläder. Jag är mycket för det sparsmakade. Köper ibland tidningar (Stampit! el liknande) men jag tycker att det blir mer och mer plottrigt på de korten de visar där. Nu när jag suttit med pojkarnas album så har jag försökt att ha varje sida så ren som möjligt. Jag kommer att fota de sidor jag har och visa dem här efter jul. Var inne på en blogg där det fanns ett bildspel man kan lägga in. Måste leta upp den bloggen igen och se hur man går tillväga. Det var faktiskt snyggt och jag skulle ju kunna lägga upp mina målningar i bildspel - som ett alternativ till hemsidan kanske.
Jag tycker att vi har fotat så mycket under alla år men nu när jag har letat foton så inser jag att det inte har blivit så mycket som man kan ta och göra något roligt av. Sönerna är ju så nära i ålder alla tre och de flesta kort är på dem tillsammans. Så nu har jag en ny idé att fixa till ett samlingsalbum.
En annan sak som jag varit dålig med är att skriva ner datum på korten. Det har varit ett litet detektivarbete att få fram rätt årtal. Det gick väl an med de fotona som var på diabilder, där står ju årtalet med. Värre har det varit med pappersfotona. Vissa album har jag satt årtal på men inte överallt. Men man lär sig av sina misstag - fast idag med digitala foton behöver man bara högerklicka och titta på egenskaper så får man fram alla data.

Nostalgi

Har suttit nu i kväll och tittat i gamla fotoalbum och man är ju en idiot som inte skrivit in datum eller iaf år överallt. Fast vad spelar det för roll egentligen? Det är ju bilderna och de minnen man har av tillfället som just en speciell bild togs som väcker nostalgin.
Förra julen frångick jag vår tradition att inte ha julklappar. Jag sa till pojkarna att de skulle få var sin julklapp - fast de fick inte ta med sig den hem. Förvånade och lite förundrade mottog de var sitt scrapbookingalbum där jag gjort två sidor i varje. De satt länge, länge och tittade och bytte album sins emellan, tittade och småflinade - och det var bara två sidor! Jag tror de tyckte det var lika kul som jag tyckte det var att göra dem.

Min förutsättning är nu att varje år göra två sidor till (= en plastficka). Det är kul när man väl sätter igång. Problemet är att KOMMA igång. Jag har tagit fram albumen, kollat sidorna jag gjorde i fjol, gått igenom alla gamla diabilder (ca 1000) och testat att skanna in en del med, för det mesta kasst, resultat, tittat i våra vanliga fotoalbumen och plockat ut några foton här och några där. Men i det stora hela är det ju faktiskt inte bilderna allt utan det är helhetsresultatet. Ett exempel är den första fickan i Mattias album som är de enda jag skannat in. Det går väl an att göra en sida av en eller flera bilder som är av färskt datum men det är ta mig katten ett heltidsjobb att forska fram nåt som kan bli en bra sida av gammalt material. Men skam den som ger sig! Återkommer med årets slutresultat längre fram = efter jul!