Har suttit nu i kväll och tittat i gamla fotoalbum och man är ju en idiot som inte skrivit in datum eller iaf år överallt. Fast vad spelar det för roll egentligen? Det är ju bilderna och de minnen man har av tillfället som just en speciell bild togs som väcker nostalgin.Förra julen frångick jag vår tradition att inte ha julklappar. Jag sa till pojkarna att de skulle få var sin julklapp - fast de fick inte ta med sig den hem. Förvånade och lite förundrade mottog de var sitt scrapbookingalbum där jag gjort två sidor i varje. De satt länge, länge och tittade och bytte album sins emellan, tittade och småflinade - och det var bara två sidor! Jag tror de tyckte det var lika kul som jag tyckte det var att göra dem.
Min förutsättning är nu att varje år göra två sidor till (= en plastficka). Det är kul när man väl sätter igång. Problemet är att KOMMA igång. Jag har tagit fram albumen, kollat sidorna jag gjorde i fjol, gått igenom alla gamla diabilder (ca 1000) och testat att skanna in en del med, för det mesta kasst, resultat, tittat i våra vanliga fotoalbumen och plockat ut några foton här och några där. Men i det stora hela är det ju faktiskt inte bilderna allt utan det är helhetsresultatet. Ett exempel är den första fickan i Mattias album som är de enda jag skannat in. Det går väl an att göra en sida av en eller flera bilder som är av färskt datum men det är ta mig katten ett heltidsjobb att forska fram nåt som kan bli en bra sida av gammalt material. Men skam den som ger sig! Återkommer med årets slutresultat längre fram = efter jul!
Alldeles fantastiskt fint, det är en bra ide vem vill inte veta hur det var då man föddes och då man var liten? Hemma, i det hem jag kom till, då jag inte "rymdes" i den familj där jag föddes, fotades det en del. Svartvitt tack och lov, oredigerade bilder med halva huvuden och sned horisont, men vem bryr sig. Det är i alla fall skärpa i dem och de betyder så mycket idag. Man känner lukter och minns hur allt var. Farbror John som satt ute på sin bro på sommarkvällen och spelade dragspel, korna som betade i sina hagar och hästen som kom så fort man närmade sig inhägnaden.Fåren i sin hage med ullkropparna tätt ihop.
SvaraRaderaFlugorna och myggen, humlen som ramade in förstukvisten och tryggheten innanför väggarna, lördagsbadet och risgrynsgröten och alla mina underbara böcker i min vindsalkov. Klart som f-n att ungarna vill minnas och bevara sånt.
Om du inte hinner med nåt annat till jul, det finns sånt vi kan skippa, så försök hinna med nästa två blad för det är det bästa du kan ge dem.
Kram syster
Cool bild, får jag gissa 1974-76? Puch Dakota me kantstyre
SvaraRaderaMvh Ake